
För att förstå livets skörhet måste man nog utsätta sig
för kärlek! Detta är mitt livs smör...
Jag möte min vän, tänkt för mig, uträknad perfekt
för att dela med mig, och så skulle jag
bosätta mig i Linköping.
Nu ligger snön trots allt på gatan här, mysigt men min
andra hand finns i Göteborg och är inte tillgänglig för att
ströva omkring med mig i snöskenet!
En suck lämnar då och då mitt bröst,
inte av att jag är uttråkad utan av längtan och
känslan av att gräset nog är lite grönare på andra sidan.
Kärleken är inte skör utan enormt stark och tålmodig,
den får bära min mänskliga skörhet.
5 kommentarer:
Vad fina ni är! :)
Vad är det ni pluggar?
Och jo. Det är tur att det finns något som är så starkt och orubbligt, som kan bära. Det behövs.
såklart vi är vänner väl.. skall lägga till er snaraste.. kram
Oj, allas vänner delas!
Fint.
När får vi träffa er?
När du vill Christian! Till helgen är det visst i Linkeboda det händer
Ni är ju så övergalet underbart söta, ni två alltså. Hade varit kul att träffa Er snart. När får jag det? Puss & Kram från Lillsyrran till Rachel
Skicka en kommentar